Orättfärdigt uthängda skogsägare
I dagens ATL finns en artikel som retar upp mig rejält. Skribenten har lyckats förvränga en ambitiös skogsägares vånda och otrygghet inför myndigheters bedömningar till att skogsägaren med flit huggit bort naturvärden. Artikeln handlar om de skogsägare som Föreningen Skogens höstexkursion nyligen besökte, se tidigare blogginlägg. Så här är min vinkel av historien:
1) Skogsägare 1 får 1995 en nyckelbiotop i sin skog.
2) Skogsägare 1 avverkningsanmäler 2005 tre slutavverkningsmogna bestånd runt nyckelbiotopen.
3) Avverkningen tillåts inte. Nyckelbiotopen utökas, arealen mångdubblas.
4) Skogsägare 2, nära granne till skogsägare 1, planerar senare under 2005 att avverka 45 ha slutavverkningsmogen skog. Ingen nyckelbiotop där, inga särskilda signaler i den gröna skogsbruksplanen, inte heller i den extra översyn Mellanskog för säkerhets skull gör.
5) Trots detta känner skogsägare 2 sig så otrygg att han väljer att gallra istället för att slutavverka skogen.
6) 2009 pågår reservatsbildning, omfattar två av de tre nämnda (punkt2) bestånden hos skogsägare 1.
7) Hos skogsägare 2 står nu 45 ha gallrad gammal skog istället för nyanlagd växtlig skog. Sämre ekonomi både nu och i framtiden.
Skogsägare 2 är gårdsvärd i Kraftsamling Skog, har certifierat sitt skogsbruk och avsatt 7-8% av arealen för naturhänsyn. Han bjöd oss på sin skog, sin beslutsvånda och rädsla för myndigheters godtycke för att vi skulle få en bra grund för en bra debatt om vilka effekter de senaste årens tillämpning av skogs- och miljöpolitik kan få för den enskilde skogsföretagaren. ATLs skribent har valt att bara skildra ena sidan av den debatten. Skogsägare 2 beskylls för att ”kvickt gallra bort sina naturvärden”. Denna enögda journalistik har fått min adrenalinhalt att stiga och dessutom orsakat mitt längsta blogginlägg hittills. Du som orkade läsa ända hit – vad tycker du?
Marianne Eriksson 