Bergsbruk och skogsbruk

 

En av Bergslagens nedlagda gruvor

När man bilar genom Bergslagen är det lätt att förstå varför det heter just Bergslagen. Bergsbruket måste under en lång epok ha varit ryggraden i ekonomin där.  Överallt dyker de små nedlagda gruvorna upp, en del som välskyltade kulturminnen, andra som caféer och en del bara övergivna och stadda i förfall.
Gruvan på fotot startades redan på 1500-talet men det var först på 1700-talet som driften tog riktig fart. Sen pågick den ända fram till 1972 när gruvan stängdes.
Många är vittnesmålen om den stora skogsbrist som rådde i Bergslagen när man högg ner skogen för att framställa träkol till bruken. Något krav på återplantering var det inte tal om förrän 1903 när vi fick vår första  skogsvårdslag. Numera är dock Bergslagen mycket skogrikt. Skogsråvaran växer upp igen och igen …… till skillnad från den brutna malmen.
Tycka vad man vill om skillnaderna mellan bergsbruk och skogsbruk, en likhet är ändå att de båda är viktiga för Sveriges export. Sverige lär stå för 90% av Europas försörjning av metaller och Sverige är en av världens fem största exportörer av skogsprodukter.

Du gamla, du fria, du kalhuggna land

Varje morgon kl 8 får jag en sammanställning över färska mediainslag med skoglig bäring. Igår var en av Aftonbladets rubriker ”Du gamla, du fria, du kalhuggna land”. Texten inleds så här: ”De flesta inbillar sig nog att Sverige norr om Östersund är orört land”. Det är en aktad och prisbelönt journalist som skrivit detta. Han vet säkert att halva Sveriges yta finns norr om Östersund, men tycks ha glömt att skog, malm och vattenkraft från den halvan byggt upp Sveriges välstånd. Att en hel landsända skulle både utgöra råvarubas och ligga orört är en ekvation som inte går ihop.
Så här skriver skribenten vidare: ” Ingenstans har jag sett skog som vi föreställer oss skog.” I orden ”vi föreställer” ligger pudelns kärna tror jag. Vilka är ”vi” och hur skapar ”vi” sin föreställningsbild? Vem har tolkningsföreträdet? Vem skapar bilderna?
För många år sen gjorde jag vid ett studiebesök på Aftonbladet den chockerande upptäckten att man inte hade en enda journalist norr om Stockholm. Den senaste tiden har vi nåtts av beskedet att TT drar in alla sina redaktioner norr om Stockholm. Vad innebär detta för mediabilden av vårt avlånga land? Om man ”inbillar” eller ”föreställer” sig orörda, men ändå levande, bygder så blir resultatet givetvis de dystra vinklade reportage som vi redan ser alltför många av.
Som tur var kom det idag i en annan tidning en landsbygdsbilaga där det skrivs om kreativitet, modern teknik och livskvalitet på landsbygden. Läs den istället.
P.S. Under gårdagen pågick en livlig debatt i anslutning till bloggversionen av Aftonbladets artikel. Bl a deltog en engagerad skogsägare där. Den debatten försvann från webben innan dagen var slut. Vart tog den vägen Aftonbladet?

Bygd eller obygd?

Bygd, hembygd, landsbygd – positiva ord för de flesta av oss, under förutsättning att det är levande bygder.  I en levande bygd bor det människor, och människorna som bor där måste försörja sig på något.  För dem som äger skog kan skogen ge ett större eller mindre tillskott till försörjningen, under förutsättning att man får bruka skogen.
Hembygdsrörelsen har över fyrahundratusen medlemmar, många av dem boende på landsbygden, många av dem skogsägare. Jag är själv medlem i två hembygdsföreningar därför att jag tycker att vårt kulturarv är viktigt men också för att föreningarna bidrar till en levande landsbygd ……. trodde jag i alla fall. Idag är jag inte så säker på det. Det verkar nämligen inom hembygdsrörelsen pågå en kampanj för att väcka misstroende mot skogsbruk och skogsägare. På stämman i maj ska en skogspolicy antas. Om den liknar det här diskussionsunderlaget, eller skogssidorna i det nummer av Bygd och Natur som kom idag så blir  jag inte kvar som medlem. En folkrörelse som svartmålar sina egna medlemmar och vill vingklippa deras verksamhet så radikalt  jobbar inte för hembygden, den jobbar för obygden.

P.S. Är du medlem i en hembygdsförening så nyttja dina demokratiska möjligheter att tycka till i skogsfrågan. D.S.

Skog till nytta, då som nu

Fönsterlav - effektiv avfuktare

När jag passerade det här fönstret med fönsterlav och blombägarlav gick mina tankar till Kicka, en gammal släkting som betytt mycket för mig. Hon lärde mig att göra ”vitlimar” (kvastar av björkris) på försommaren när det savade och svartlimar” senare på sommaren. På hösten skulle fönsterlav och blombägarlav plockas in, rensas och torkas för att sedan läggas i när innanfönstren skulle in. Kicka hade nytta av skogen på många andra sätt också, plockade bär och hämtade ved och sa inte nej till en älgstek på bordet. I den by och brödraskara hon gifte in sig i var skogen en absolut nödvändighet även för penningförsörjningen. Den egna skogen var för liten, åkerlapparna för små och korna för få så det var skogsjobben åt ”bolaget” som gav intäkter.
Ordet ekosystemtjänster fanns inte i ordlistan på den tiden men ändå var det precis det som det handlade om.  Slår man upp ordet idag förklaras det så här: ”de funktioner hos ekosystem som på något sätt gynnar människan, det vill säga upprätthåller eller förbättrar människans välmående.” Och visst är skogen en fantastisk tillhandahållare av nytta för människan, då som nu? Utan brukandet av skogen skulle det inte  bo många själar på landsbygden. 

"Vitmossa och rött" till minne av Kicka

Som ett tack till Kicka för allt hon lärde mig smyckar jag varje höst hennes grav med fönsterlav och blombägarlav, eller ”vitmossa och rött” som Kicka kallade den ekosystemtjänsten.

Fredagsmys i skogen

Är man fackidiot om man ägnar fredagkvällen åt att knata runt på gamla skogsföryngringar, och dessutom tycker att det är jättekul? Isåfall är jag och min man fackidioter för vi hade igårkväll riktigt mysigt när vi besökte två områden som slutavverkades för ungefär tjugo år sen.
Det ena området ligger i ett fjällnära område med ovanligt jämn och hög luftfuktighet. Det tror jag är huvudförklaringen till att det vid mitt besök där för tjugo år sen över hela hygget växte en jämn matta av självsådd gran. Det är fortfarande ett granbestånd, även i de delar av beståndet som skulle lämpa sig bättre för tall. Granen såg inte särskilt växtlig ut på dessa delar, ingen vidare ståndortsanpassning alltså. För tjugo år sen kände vi inte till de produktionssiffror som SLU visade upp ifjol. De visade då att gran på tallmark i Norrlands inland producerar mindre än hälften av vad tallen gör.

Skenet bedrar ....

Det andra området vi besökte igår var ett av våra första hyggen med rejält tilltagen naturhänsyn. Ett par kullar med rejäla evighetsträd av tall värmde gott i hjärtat att se. Tyvärr hade kvarlämnat hyggesrens, undertryckta granruskor på den tiden, tagit överhand i beståndet, delvis med hjälp av starkt betestryck på tallen. De fyllde nog sin funktion som gräs- och frosthämmare vid beståndsanläggningen men borde ha röjts bort några år efteråt. Nu står de där som gröna lögner, skapliga toppskott men svår stamkrök på rotstocken och säkerligen även röta i den.

..... kraftig krök på rotstocken

Hursomhelst så är det  lärorikt att följa upp det som gjorts. Skogsbruk är en långsiktig verksamhet och vi lär så länge vi lever. Mera fredagsmys i skogen!

Längtan till landet

På landet i storstan

Fler och fler bor i våra storstäder. Längtar till landet gör man dock. Den nya trenden verkar vara att åtgärda detta genom att ta landet in till stan. Förra veckan kunde vi läsa om ”Trädgård på spåret” vid Skanstull i Stockholm som besöktes av deltagare från LRF-stämman. När jag går från centralen till kontoret i Stockholm på måndagmorgnarna passerar jag ett koloniområde där landet verkligen flyttat in i stan. Röda stugor med vita knutar omgivna av syrenbuskar kan för en stund få en att tro att man är mitt ute på vischan. Det trodde jag också härom kvällen när jag cyklade genom Stockholm och var ytterst nära att krocka med en fartblind grävling.
Är det månne denna längtan till landet som den senaste tiden fått en del storstadsbor att i media uttrycka sin bestämda uppfattning om det skogsbruk som bedrivs ute på landet? Är det längtan till landet som gör att man vill att skogen ska stå där orörd och vänta till den dag man kommer ut på besök? Undrar just hur länge det dröjer innan skogarna kring Digerberget får besök. De sju invånarna i den byn uppskattar också skogen, den ger jobb, bränsle, kött och bär.
Jag själv har den senaste tiden känt en extra stark längtan till landet, närmare bestämt till pär-landet. Jag vet inte om min man känt samma längtan men idag har i alla fall pärerna, med hans hjälp, kommit ner i jorden. Det kändes som ett bra sätt att fira nationaldagen. Tack Alströmer för att du gav Sverige denna fantastiska gröda!

Ut med språket!

Intensiv skogsdebatt pågår. Skogsstyrelsen, 15 tunga forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet, en skogsentreprenör och Naturskyddsföreningen uttryckte häromdagen sina åsikter på DN Debatt.  
Naturskyddsföreningens artikel med krav på ny skogspolitik har LRF och LRF Skogsägarna tidigare besvarat, se här. Det vore dock mycket värdefullt om du som tror på det svenska skogsbruket ginge in på DN Debatt och skrev kommentarer till debattartiklarna. Hittills är inläggen nämligen mycket ensidiga. Stå upp för den näringsgren som finns i våra hjärtan och är en förutsättning för så många landsbygdsföretagare. Berätta om din vardag, om hur du arbetar för att bruka utan att förbruka. Berätta om skogsbrukets kretslopp, hur skogsplantor blir till träd. Berätta om livet i din bygd, om människorna som direkt eller indirekt har sin försörjning från skogen. Berätta om dina förfäder som fick skog att växa på de skogsmarker som lämnats kala efter bruksepoken. Berätta om vidderna som finns utom synhåll från de asfalterade vägarna. Fråga om dessa marker ska ligga i träda i väntan på att någon av de boende på Söder ska söka sig dit på retreat. Glöm inte att berätta om dina och naturens smultronställen, dom som du lämnar orörda när du avverkar. Sjung ut om din stolthet över att bruka den viktiga förnyelsebara resurs som stavas s k o g.
P.S. Här kan du se vad Arne i Västerbotten skrev. D.S.

Skogspolitisk debatt

På den internationella skogsdagen 21 mars var det passande nog skogspolitisk debatt i riksdagen. Jag bjuder här på några smakprov från debatten:
Olika uppfattningar om skog och skogsbruk:
”En riktig skog är en skog som fått utvecklas på egna villkor där träd av olika sorter och olika åldrar växer tillsammans tills de faller självmant.”
”Skogsvårdande insatser som till exempel röjning, gallring och återplantering måste öka.”
Om infrastruktur:
”Skogen ligger liksom ute i skogen, och där finns det ofta inte så mycket järnvägar och sådant.”
”Ett problem är att man i dag kan flytta runt skyddade områden i landskapet.”
Olika syn på regleringar:
”Vi vill därför att alla frivilliga avsättningar görs om till naturvårdsavtal på 50 år.”
”Den misstro man har mot svenska skogsbrukare och den övertro man har på regleringar är makalösa.”
”Frihet under ansvar, dialog och samverkan, är att föredra framför konflikt, sanktionsavgifter och återreglering av det svenska skogsbruket.”
…. och här slog man huvudet på spiken:
”Skogen kommer att spela en viktig roll i omställningen till ett grönt, hållbart samhälle.”
”Det är självfallet mycket svårt att nå uppsatta mål om spelare och domare inte är överens om var mållinjen är eller vad som ger poäng.”

Dirty Dancing

Imponerande uppvisning!

Även vi skogsmullar mår bra av att ibland röra oss utanför vår egen bubbla. I helgen avnjöt jag musikalen Dirty Dancing. Vilken imponerande yrkesskicklighet dansarna uppvisade! Så oändligt mycket träning som måste ligga bakom den kraft, precision och samspel de har i sin dans. Gudskelov att jag jobbar med så enkla saker som att flytta kunskap från ett huvud till ett annat. Att få min kropp att göra det dansarna i Dirty Dancing gör vore näst intill omöjligt.
Vissa likheter hittade jag i alla fall mellan Dirty Dancing och mitt yrkesliv. En bevingad replik i musikalen är ”Nobody puts Baby in a corner”. Där sitter Baby knäpptyst i ett hörn och berättar inte hur saker och ting egentligen gick till. Hon som ville rädda världen, hade ordnat pengar till andra och på kort tid lärt sig en massa nya saker sätter hela sitt ljus under skäppan. Är det inte så det svenska skogsbruket just nu sitter tysta i ett hörn medan miljörörelsen gång på gång kastar skit på oss? I Babys fall räddades situationen av att Johnny med sina bevingade ord drar upp Baby på dansgolvet. Ingen Johnny torde komma till svenskt skogsbruk. Vi måste själva kliva ut på dansgolvet och visa upp allt positivt vi gör, allt vi tillför landets sysselsättning och ekonomi, att vi ständigt jobbar för att bli bättre och inte minst den viktiga roll ett aktivt skogsbruk och dess produkter har för ett framtida uthålligt samhälle. Upp och hoppa!