”Skogarne och Skogsväsendet” är titeln på en bok från 1865. Den skrevs för att råda bot på ”bristande kunskap om skogarnas rätta betydelse och skogshushållningens väsende”. Den kunskapsbristen finns nog än idag.
Boken väcker många tankar och perspektiv på utvecklingen av vår skogsnäring. När den skrevs för 150 år sedan rådde skogsbrist i stora delar av landet. Man bedömde till exempel att endast 20% av arealen i Kronoberg utgjordes av skog. Det är svårt att tro när man reser därigenom idag.
Av produkterna från skogen var brännved den viktigaste. Därefter kom bräder, plankor, bjälkar, master och stäfver. När man skriver om ”skogsindustrin” så är det framförallt tillverkning av möbler, verktygsskaft od man avser. Dock beskrivs på ett ställe en ”fabrikation som möjligen kan blifva af vigt i framtiden…. s.k. träpapper”. Det bestod till hälften av ”vanlig papperssmörja” (lump?) och hälften fint sönderhackade vedtrådar. Ja nog blev den fabrikationen av vikt.
Mycket har förändrats på 150 år. En sak förenar dock dåtid och nutid. Den kan sammanfattas i följande mening från boken – ”Forstmannen har en vacker lefnadsuppgift, den nemligen att mera än de flesta arbeta för framtiden.”
Marianne Eriksson 