Kom-, kom-, kom-munikation

Vi som jobbar med eller tycker till om skogen har så mycket sakkunskap i våra huvuden. Där trängs latinska växtnamn, tillväxtfunktioner, förflyttningsscheman, virkeskvalitéer, lagparagrafer, markberedningsmetoder, rödlistade arter, momsredovisningsdatum och en och annan sångtext. Men vad hjälper det om vi inte klarar kommunikationen mellan de människor som äger, jobbar med och berörs av skogen?

Ett praktexempel på bristande kommunikation pågår just nu i min hemkommun i Jämtland. Jag har i ett tidigare blogginlägg berättat om länsstyrelsens hantering av skogsägarna i Offerdal. De som vid ett första informationsmöte fick kastat i ansiktet av en tjänsteman att ett 600 hektar stort reservat skulle bildas vare sig de ville eller inte. Och där en orolig markägare fick rådet att ”…. skapa dig ett eget liv någon annanstans.” En grundkurs i kommunikation skulle troligen ha förebyggt de värsta grodorna.

Landshövdingen insåg att situationen höll på att urarta, kallade till nytt möte och lugnade markägarna med att säga att länsstyrelsen inte tänker tvinga in markägarna i något reservat. Dessutom lovade länsstyrelsen att kvalitetssäkra den synnerligen översiktliga artinventering som hade gjorts i skogen. Frid och fröjd rådde i Offerdal något dygn. Sen trädde Skogsstyrelsen fram i media och uttryckte sin indignation över landshövdingens ingripande. Nog kan man undra hur det står till i myndighetsvärlden när kommunikationen mellan myndigheter går via tidningens förstasida. Det blir bakläxa på kommunikationskursen.

tidningssidor.jpgI höst har sedan tidningens förstasida haft flera reportage från Offerdal. Media i all ära men någon lyckad kommunikationskanal mellan myndighet och skogsägare är det inte. En inlejd inventerare från Västmanland uttrycker ena dagen att detta är ”den bästa skogen i Jämtland”. Han medger dock att det kan skilja mellan vad artinventerare och skogsägare anser vara ”bra skog”. Dagen efter är det markägarnas tur att pryda förstasidan. De känner sig överkörda och oinformerade om att artinventering pågår. Att en markägare blivit uppringd för att inventeraren ville ha nyckel till en vägbom tycker de inte är tillräcklig kommunikation.

Nästa kapitel i följetongen kom när Naturvårdsverkets nytillträdda länskontakt besökte området tillsammans med fem (5!) handläggare från länsstyrelsen. Några citat från intervjuerna: ”… sen är frågan hur mycket man ska säga och när. Som inventerare vill och kan man inte ha markägarna med sig på alla områden, man måste kunna jobba också.” ”Det är lite som att vandra på en knivsegg vad man kan säga och inte för att inte väcka ont blod.” Ja se den knivseggen har länsstyrelsen slipat själva med hjälp av bristande kommunikation och respekt för de skogsägare som bor och verkar i den ännu levande Offerdalsbygden.

Under mitt yrkesliv har jag blivit alltmer övertygad om att nästan alla problem som uppstår beror på bristande kommunikation. Men vad lär vi oss om kommunikation i våra grundutbildningar? Jag hoppas att dagens jägmästarutbildning innehåller mycket mer av den varan än den gjorde på min tid ….. men säker är jag inte. Säker är jag inte heller på hur mycket kommunikationskunskap som ingår i utbildningen av biologer och miljövetare.  Jag hoppas att det inte är bara ”trial and error”* i yrkeslivet som gäller.

 

*Definitionen av inlärningsmetoden ”trial and error” är: ”Vid inlärningsförloppet elimineras undan för undan felaktiga eller ineffektiva beteenden därför att de inte leder till framgång.”

Se upp för kunskapsspöket!

Sopa undan kunskapsspöket

Sopa undan kunskapsspöket

En framgångsfaktor i Kraftsamling Skog har varit våra pedagogiska utbildningar för handledare och inspektorer. Vår pedagogiske guru har, som han själv uttrycker det, ”möblerat om i våra hjärnor”. Han har fått oss att våga renodla budskapet, nyttja känslor och upplevelser och undvika kunskapsspöket. Det spöket har härjat fritt länge nog och fått alltför många att värdera mängden utsänd information högre än det mottagaren tagit till sig.
Den här veckan har vi haft ett sista pedagogiskt uppsamlingsheat …….. för den här gången. Säkert kommer det fler pedagogiska satsningar. Jag sätter min hatt på att pedagogik, kommunikation och relationer är framgångsfaktorer inte bara för Kraftsamling Skog utan även för framtidens skogsägarrörelse.

Har Pricken lärt sig vissla?

”Kommunikation för skogen” hette seminariet som Future Forest igår anordnade i Umeå. 25 deltagare, varav 8 föredragande, försökte vaska fram hur den optimala forskningsförmedlingen ska gå till. Som avskräckande exempel nämndes den utredning, från någonstans i världen, som visade att varje vetenskaplig artikel läses av i snitt 2,6 personer, inkl artikelförfattaren själv. Positiva signaler kom dock från  Mistraprojektet Marin Paint som lyckats ”få alla fiskar att simma i samma fiskstim”, dvs alla medarbetare i projektet att i alla lägen kommunicera utåt om projektet.

 

”Kommunikation för skogsfolk” tycker jag hade varit ett bättre namn på seminariet. Det vi jobbar med handlar mer om människor än om skog. Kan det vara så att vi i skogsbruket inte ser människan för all skog? Kan det vara så att vi hela tiden tänker ur avsändarperspektiv istället för ur mottagarperspektiv? Kan det vara så att detta bidrar till att frågan om hur forskningsresultaten ska komma ut i tillämpning ältas år ut och år in?

 

Kraftsamling Skog handlar till stor del om att föra ut forskningsresultat i praktisk tillämpning. Vi har en tacksam uppgift som har ett nätverk av fotfolk nära skogsägarna. Deras engagemang och relationer betyder mycket för att mobilisera och bädda för bra utbildningssituationer. Då ökar oddsen för att Pricken lär sig vissla. Det är som synes inte samma sak som att vi lär Pricken att vissla.

pricken1