Idag begravs Sveriges vackraste bonde, Anders F Nilsson i Västerkälen. Jämtlands lantbruk och föreningsliv blir aldrig mer sig likt utan denne eldsjäl, idéspruta och blåslampa.
När jag för drygt tjugo år sedan började jobba på LRF Jämtland damp det efter ett par dagar ner ett kort på mitt skrivbord – ”Välkommen som länets piga nummer 1” stod det på kortet från Anders. Föga anade jag då hur mycket jobb detta lilla kort skulle rendera mig.
Anders engagemang var oändligt. Idéerna om hur man skulle kunna gagna och utveckla länets lantbruk droppade in i en jämn ström dygnet runt året runt. Somt föll på hälleberget men en del föll i god jord och grodde. Hade vi haft resurser för det kunde vi på LRF lätt ha sysselsatt ett par personer med att förverkliga hans idéer. Och vad jag förstår var hans idéflöde minst lika stort inom idrottsrörelsen.
Titeln ”Sveriges vackraste bonde” var den underfundige och skämtsamme Anders eget påhitt. Ändå var det helt korrekt, för ett vackrare inre får man leta länge efter. Hans hjärta var stort och varmt och hans intellekt knivskarpt. Omtänksamhet präglade Anders relation till människorna i sin omvärld. Det hände ofta att han ringde och funderade vad vi skulle kunna göra för den nyblivna änkan som stod ensam med djurskötseln, mjölkbonden som var utarbetad eller den skoltrötta tonåringen som behövde en praktikplats. Och antalet jubilarer som han genom åren påminde mig om är oräkneliga. Födelsedatum och idrottsresultat var som inetsade i hans huvud.
Anders gjorde ingen skillnad på människor. Han berättade gladeligen om hur jordbruk går till för både skolbarn och ministrar. Och såväl jordbruksminister som landshövding förärade han varsin egen kalv som de fick följa genom åren. Även om kalven, och sedan kon, bodde på Anders gård fick ”ägaren” löpande information om hälsotillstånd, mjölkproduktion mm. En form av relationsmarknadsföring skulle nog marknadsbyråerna kalla det.
Att jordbruksministern, tillika vice statsministern, Margareta Winberg bodde i grannbyn gladde, trots olika partifärger, Anders så mycket att han i samband med sin 60-årsdag instiftade föreningen Årets Margareta och lät presentpengarna bli en grundplåt. Varje år sedan dess har en kvinnlig företagare i Krokoms kommun lyfts fram och fått ett stipendium. Föreningen kommer givetvis att leva vidare till Anders minne.
Höjdpunkten i min karriär som Anders piga var när jag på hans 70-årskalas fick äran att tjänstgöra som toastmadam tillsammans med drängen Åsling. Det var en rejäl utmaning att organisera talarkön så att middagen inte skulle ta alltför många timmar. Talen, sångerna och historierna ville aldrig ta slut. Alla ville lyfta fram vad Anders gjort för lantbruksrörelsen, idrottsrörelsen, bygden och länet. När Anders fyllde 75 år, tre veckor före sin bortgång, var det kalas i samma anda. Om än märkt av sin sjukdom tog Anders emot hyllningarna och passade, med obrutet engagemang, på att så in en och annan idé om framtida projekt bland gästerna.
Men idag begravs Sveriges vackraste bonde ….. och jag är inte där. Jag är dock övertygad om att Anders i sin himmel vet att hans piga är i tjänst oavsett var hon, eller Anders själv, är.
Marianne Eriksson
Marianne Eriksson 