Brandperspektiv

Sverige börjar försiktigt hämta andan efter de senaste veckornas skogsbränder. I den torraste av somrar övermannades vi av naturens krafter. Fnösketorrt brännbart material + god syretillgång + en liten gnista = brand. Svårare än så är inte naturens lagar, ändå så svåra att acceptera.

Felsökare och staketexperter gick förstås igång lika snabbt som eldsflammorna spred sig. Syretillgången kunde man inte gärna kritisera. Gnistbildning från blixtnedslag, tåg, maskinarbeten, korvgrillning, cigarettfimpar mm gled man snabbt förbi. Men organisationen av vårt brandförsvar fick sig många kängor liksom skogsbruket.

Som lekman vad gäller brandförsvarets organisation tycker jag att det mesta i år verkat fungera bättre än vid Salabranden 2014. Kommunikationen till allmänheten har varit riklig. Räddningsledarna har framträtt lugnt och förtroendeingivande. Kommun- och länsgränser tycks inte ha varit oöverstigliga, inte heller landsgränserna. EU-samarbetet har väsentligt förstärkt våra resurser. Även om det finns förbättringspotential så tycker jag att betyget är godkänt.

Skogsbruket, som onekligen utlöste Salabranden 2014, har under årets torra heta sommar visat en större riskmedvetenhet. De flesta skogsföretag har stoppat sina maskinarbeten, särskilt markberedningarna, för att inte riskera gnistbildning och brand. Men felsökarna och staketexperterna bryr sig inte om såna petitesser. Bränderna är ändå skogsbrukets fel. Bränderna beror på de likåldriga barrskogar som skogsindustrin skapat konstaterar en kulturskribent i Expressen tvärsäkert i artikeln på den här länken som sedan spridits i stor skala. Aftonbladet lyckas bräcka detta genom att ta in en debattartikel från Greenpeace som svämmar över av felaktigheter, se denna länk.

TACK Anna-Lena Axelsson på SLU och några till som tålmodigt försökt att bemöta dessa fake-news med forskningsbaserad kunskap. Före brandbekämpningens tid brann i snitt 1% av skogsarealen per år. När det är så torrt som i sommar brinner allt. Vi har högre lövandel i våra skogar idag än på 1950-talet, lika hög som på 1920-talet. Branden sprids lättare i en flerskiktad skog. Mängden brännbart material är större i orörda skogar. Spridningsrisken är mindre i brukade skogar.  På den här länken finns en läsvärd rapport med kunskap om hur brand uppstår, hur olika skogstyper brinner, hur väder och vind påverkar mm. Bra läsning för staketexperter och andra.

På en anslagstavla i nejden hittade jag de två affischerna på fotot här nedan, båda uppsatta i början av sommaren, ovetande om hur brännande aktuella de skulle bli. Två stora utmaningar för framtiden. Klimatförändringar som gör delar av vårt land, och stora delar av världen, torrare. Och den glesa befolkningen i de delar av vårt land där de stora skogsarealerna finns. Vi har en del att bita i om vi vill undvika stora skogsbränder.

Men inget ont som inte har något gott med sig. I nöden prövas vännen. Många EU-motståndare har nog fått sig en tankeställare den senaste tiden. Och vilken solidaritet och engagemang som blommat ute i våra bygder. Tusentals brandmän och frivilliga har färdats miltals för att dra slang, hugga avgränsningslinjer, bre smörgåsar, frakta pizzor, vattna vägkanter och hålla humöret uppe. TACK för att ni finns och för vad ni gör!